Vänd andra kinden till

När jag träffar kompisar, nya eller gamla, blir det ofta ett fasligt kindpussande. Den som är snabbast nafsar tag och sen går det inte att hejda.

Det är så spännande att vara nära munnen, käftarna, de där bländande vita, vassa, stenhårda bitverktygen. Har man dålig precision kan man hamna på örat och det är en dålig idé. Ett hundöra blöder som en människonos och allvarligt talat, det ska ju bara vara på lek.

Vad jag gör när ingen ser mig?

Tjaaa, inget särskilt.

Jag, sprintern

Jag springer fort. Alltså, nu menar jag inte att jag brukar hinna med bussen, jag menar fort.

Utmaningar antar jag direkt, utmanar ingen springer jag ändå. Stora bollar, små bollar, små hundar, stora hundar.




Om någon springer fortare än vad jag gör blir jag lite paff och skäller rakt ut, hur är det möjligt, FUSK!
Ibland får jag springfnatt och springer det fortaste jag kan i större och större varv tills jag glömt varför jag började springa.