Mer Vizsla

Nu har den här sidan gjort sitt så här kommer tips om var man kan hitta mer Vizsla.

På www.valtersaga.se kan man läsa om precis hemkomna lilla Saga som är en Vizsla på under tre månader. Fina bilder och spännande äventyr!

På Facebook kan man söka efter en grupp som heter Vizsla Sverige, där kan man prata om Vizslor och byta tips med varandra eller visa sina favoritfoton. Vem som helst kan gå med och det skulle vara kul att se till exempel hur många Vizslor som finns i Sverige, vad det finns för kennlar och var i Sverige det bor flest Vizslor. Sen skulle det ju vara roligt att höra om det är någon som lyckas avbryta de karaktäristiska Vizsla-fnatten eller om alla snällt får stå och vänta tills det är över...

Kuddar är underskattade

Man kan alltid ha nytta av kuddar. De är mysiga, de är mjuka, de ger stöd, de ger skydd och de går att leka med!

Matsäck Surprise

Jag skulle till skogen och leta svamp. Mina tvåbentingar hade matsäck med mackor och varm dryck, jag hade vatten. Snark. Jag ägnade mig åt att gräva under matstunden.

Men så när de som hade mat hade ätit en stund kom det ur en medresenärs ryggsäck upp två krispiga, orange saker
som delades och spreds ut. Till mig.
Jag fick leta. Som jag letade. Jag hittade alla bitar och lite till!

Säkert!

Nu för tiden när jag åker bil har jag bästa platsen. Jag har fått en säkerhetssele som man fäster i det vanliga bältesfästet. Det är toppen, jag får utsikt, jag har en egen fåtölj, jag kan sträcka ut mig och jag kan med lite möda pussa föraren eller den som sitter intill.

Dessutom ska det vara det säkraste sättet för hundar att resa i bil förutom i bur. Eftersom vi inte har någon bil är det bälte som gäller för mig!

Snabb, snabbare, badfoto

I år har jag badat en hel del mer än förra året, trots det är det svårt att få bra badfoton. Jag har en lite speciell stil och skvätter väldigt mycket när jag tar mig i vattnet. Jag badar bara om det kastas i nåt roligt som jag vill ha och då rusar jag i och och hämtar objektet och när mina tassar åter känner botten rusar jag upp.

Jag har inte någon teknik för att simma egentligen, det är mest som att jag springer i vattnet faktiskt. Det här gör att det kan bli lite knepigt när jag inte bottnar, ibland hamnar jag horisontellt och simmar liksom uppåt istället för framåt. Då kan det ta en stund för mig att komma dit jag vill.

Casa Dixie

Hemma är det inte tänkt att jag ska vara i stolarna, soffan eller sängen. Det är därför det finns en mysig madrass som kommer fram ibland.

Nu råkar det vara så att min ena moster har köpt ett litet hus och lovat att jag ska få vara överallt. Det betyder överallt dit jag kan ta mig, och jag kan ta mig!

Sovrummet har just blivit färdigt.

Manglat är det som gäller!

På vandrarhemmet var rummet så litet att jag inte fick plats någon annanstans än i sängen. Och det gjorde ju inte mig någonting. Lakanen var så där härligt frasiga, som manglade, första natten alltså.

Aloha!

Nu är det äntligen dags för lite semester. Då är det sovmorgon varje dag (alltså är det jag bestämmer när det ska gås upp), alla är hemma (jag får en massa uppmärksamhet) och det är inte så noga med regler (då kan det hända att man får glass).

Dessutom ska jag åka till mina homies på västkusten! Som bonus finns där en ny liten rackare som är sex månader. Har jag tur får jag även träffa Tindra, min syrra, vi är lika som bär.
Weeeee!

Så här kul var det förra året. Kan du se vem som är vem?

Två år fyllda av bus och gos!

Hur jag hade det på födelsedagen?
Jo, tack, som tur var regnade det ju nästan hela dagen!

Inte bara skinn och ben

Mina käkar behöver ständigt nya utmaningar. De kan tugga på vad som helst. Hemma finns det en låda som är fylld med mina saker. Där finns en hörna med tuggben som är gjorda av hud. Hur äckligt det än låter är det gott varje gång.

Om jag ska hem till någon jag inte känner så väl packas det ofta ned några ben som jag kan roa mig med istället för att rota bakom soffor eller gardiner. Eller om jag ska ha hundvakt, då kommer det med några ben i ryggsäcken så att den som passar mig ska få en paus. Det är ju många som inte vet att ignorera hundar ibland och tror att de måste ge efter för varje liten blick och då kan de ju bli stressade och bara orka vara hundvakter en gång.

Jag ska lära mig att hålla igen!

Jag träffade en kompis i förrgår. Hon är bara 15 dagar äldre än mig. Vi sågs på gatan och det var massor av bilar så vi kunde inte leka lösa. Men vi kunde inte inte leka heller. Så vi började brottas. Och sen sprang vi runt. Och sen fastnade vi varandra. Och så brottades vi lite mer.

Sen skulle vi skiljas åt och då syntes en liten blodstrimma på min vän. Ett litet hål på bringan, som gjort av en liten oskyldig tand som inte ville annat än att visa glädjen i att få brottas på öppen gata. Så kan det gå och nu ska jag lära mig att knipa käft!

PS Min vän mår bra och njuter i fulla drag av den extra uppmärksamheten.

Kom inte nära om du har fler än två ben!

Jag har Kennelhosta. Jag hostar som om något satt fast i halsen och tittar på den som står närmast med den där lite ledsna, bedjande hundblicken. Sen hulkar jag upp ett vitt, slemmigt skum som den som står närmast får torka upp. Sen är det bra i en stund till. Madrassen är nere på golvet så att jag kan vila upp mig med stil.

Det är tur att jag får specialbehandling hemma eftersom jag börjar känna mig lite utstött. Bland alla med egen päls är jag persona non grata och kompisar blir raskt dragna åt andra hållet när min onödigt ärliga matte talar om varför jag låter som jag gör. Det här kan pågå i tre veckor sägs det, snark!

Ska vi fika?

Visste ni att det i Stockholm finns ett fik där hundar är välkomna? ATT GÅ MED IN! Det är toppen, de har till och med en meny för fyrbenta. Fiket heter Himmelska Hundar, http://www.himmelskahundar.se Det finns massor av saker för hundar där så det är inte bara godis...


Det kan bli väldigt busigt där inne och har man tur står disken i lagom höjd för en som inte bryr sig så mycket om någon annan redan har bitit i godsakerna.

Om det är någon som vet nåt annat fik eller matställe där hundar är välkomna tas tips gärna emot, jag vill dit!

Utmaning

Jag blir ofta utmanad. Är det inte någon som vill att jag ska hämta godis på dammsugaren så är det någon som vill att jag ska hämta kongen uppe på ett handtag. Handtag är liiiite läskiga, de sitter ju fast i det där stora skivorna som rör sig och gör så att man inte kommer in eller ut. Det kan ju hända att de rör sig just när jag ska ta kongen. Hua!

Det finns inget ont som inte för något gott med sig

I köket kan det hända många saker som ingen hade tänkt skulle hända. Då är det tur att jag har för vana att hålla mig vid bänkarnas kanter medan det lagas mat. Visserligen kan det bli lite trångt ibland men det är ju bara mysigt. Här om dagen till exempel välte en snäll liten gräddförpackning omkull. Det rann över bänken, ner för skåpet och ut på golvet. Ni kan tro att jag var snabb med att hjälpa till att ta upp.

"Det var kris, alltså, hon kan ju inte vara ensam en hel dag, tur nog är hon ju snäll."

Ibland får jag följa med till jobbet. Det är ett äventyr, först får man gå riktigt länge (och vara lös om man har tur) och sen kommer man till ett jättestort hus med massor av rum och inga mattor och i ett av de rummen får jag vara. Det är jättehalt överallt så jag blir på bushumör direkt. Sen är det långa korridorer med fönster i där man ser in i andra små rum eller så ser man sig själv, weeeeee.

Om vi kommer tidigt till jobbet får jag gå med till köket och hämta vatten och det är nästan att jag kan hopp-gå på två ben hela vägen. Om det är andra på jobbet blir det "kommer strax" och så får jag bara titta ut genom inomhusfönstret i rummet där jag hänger. Då sitter det en lapp på dörren där det står att ingen ska komma in, för då skäller jag. Det står inte att jag skäller men jag gör det.

Det finns även hemliga förberedelser för vad man kan ursäkta sig med för att jag med. Det är ju inget hunddagis, det där stället. Det skulle till exempel kunna vara: "Ja, ojojoj (ögonbryn lyfts), idag körde det verkligen ihop sig, jag vara bara tvungen att ta med Dixie till jobbet, annars hade det bara inte gått!"

Jag gillar det, att det inte hade gått om inte jag hade kommit med, det är nästan så att det växer ut en liten röd mantel över min rygg och svansen växer några centimeter.

Jag ser det...

Ursäkta att jag har ryggen mot, men jag längtar ut.
TILL SNÖN!

Vizslas of the world - unite

Nu finns det ett ställe där man kan registrera sig för att delta i Vizslaträffar över hela Sverige. Det kanske blir nåt i din stad! Om du bor i ett annat land kan du kolla om det finns nåt där. Hemsidan heter: http://vizsla.meetup.com/cities/se/ och om du går in där är chansen att du får delta i riktigt busigt bus större. Vevande tassar, tokstora öron, tramsiga ylningar, snabba cirklar, Duracellkrafter, stenhårda svansar, kantarellfärgade pälsar och kärlek i evighet, jajamen!

Om du inte vill på Vizslaträff kan du alltid gå in och prata lite hund i min nya gästbok!

Den genomskinliga hunden

Eftersom jag just fyllt ett och ett halvt har jag varit och röntgat mina leder idag. Det görs för att kolla så att man inte har några dolda, dåliga anlag. Det var omtumlande. När jag kom dit var det fullt av andra där. Hundar som skällde, katter som blängde. Jag hade fullt sjå att hålla koll på alla. Sen fick jag reda på att jag skulle bli sövd. Jag menar, jag hade ju tänkt själv att det skulle kunna bli lite vingligt att vara uppe på det där smala bordet i vaket tillstånd men att missa hela kalaset hade jag aldrig räknat med.

När de väl hade fått mig i medgörligt tillstånd ville jag inte tillbaka, de ropade och tjoade och klappade och blåste och när jag till slut vaknade var jag så vinglig att jag kommer att bli kallad Dizzie resten av veckan. På bussen hem, ja, vi var tvungna att ta buss fast det är nära, somnade jag så att jag var tvungen att bäras av för att hinna ut genom dörrarna och sen ragglade jag in i väggen i hissen. Nu vilar jag ut i hemmet och drömmer sakta om godis i massor och en ny korg i maharadja-size, tänk 200x240.

Huset fullt

Nu är det snart dags. Alla är lediga, huset fylls av godis och i år har det köpts gran! Oooh, den luktar så gott och den är så busig och den kallar på mig. PÅ MIG! Att man svarar på tilltal är jag lärd sen länge. Titta nu noga på huset på bilden, något säger mig att det inte står kvar länge till.

Sist skickas en hälsning till mina homies på Västkusten, hoppas att ni inte blir allt för leriga på magen i ovädren.