Ensam och sömnig

Nu när jag är äldre sover jag länge på förmiddagarna. Jag går ut vid sex halv sju och sedan kan jag ligga i köket och nanna ända till två. Under den tiden brukar jag få träna ensamhet. Jag är uppe i tre timmar. Ibland, om jag tycker att det är tråkigt att vara ensam gnager jag lite på listerna eller väggen vid kylen men oftast ligger jag på min lilla bädd. Förut skällde jag också och hämndkissade men det har jag tröttnat på. Enda gången jag inte kan vara ensam är när glasåtervinningen töms. Den skrämmer vettet ur mig. Då blir jag knähund direkt.