Åldern till trots

Jag är i trotsåldern. Saker jag egentligen kan har ramlat ut ur huvudet, ut genom dörren, nerför trappen, ut genom porten och ner för gatan. Ibland förstår jag inte ens sitt. Jag tittar förbryllat och entusiastiskt på den som ber och inväntar förståeliga kommandon. Den som ber tittar förbryllat och uppfodrande på mig och tar till handtecknet i hopp om bättre respons. En sak jag aldrig glömmer är kärleken till mat.