Huset fullt

Nu är det snart dags. Alla är lediga, huset fylls av godis och i år har det köpts gran! Oooh, den luktar så gott och den är så busig och den kallar på mig. PÅ MIG! Att man svarar på tilltal är jag lärd sen länge. Titta nu noga på huset på bilden, något säger mig att det inte står kvar länge till.

Sist skickas en hälsning till mina homies på Västkusten, hoppas att ni inte blir allt för leriga på magen i ovädren.

Fabulous four

Det är de här fyra som gör jobbet. De fixar så att jag kan springa efter påsar, gräva efter guld och tryffel, hoppa upp i sängen, smälla liv i kuddar, brottas med mina kompisar och trampa lite kärvänligt på småkryp. Hail to the paws!

Sveriges gröna guld

Detta är en hyllning till pinnarna. De är goda, funkar som tandborste, tar aldrig slut, kittlar dödsskönt i kistan, finns oavsett säsong, passar till allt, behöver inte tillagas. För de som undrar så är ju Sveriges gröna guld träden, pinnar kommer ju inte från himmelen direkt.

Ny hemsida

Nu har jag fått en ny hemsida! Den förra sidan gjordes av den snälle och begåvade Sam. Eftersom Sam numer är en upptagen skapare så har det byggts en ny hemsida som är lättare för amatörer att uppdatera.

Tyvärr finns det ingen gästbok, det var lite för avancerat, men vill man hälsa något kan man använda kommentarfunktionen här på bloggen istället. Glöm bara inte att fylla i de snirkliga bokstäverna som kommer i kommentarfönstret, det kom så många spamkommentarer att jag var tvungen att lägga in en spärr.

Det kan vara så att det är svårt för PC användare att se filmen men jag jobbar på det.

Landslaget nästa?

Jag har hört att det kan bli platser lediga i svenska brottarlandslaget. Det här är en anmälan.

Försten vinner

Jag vill alltid vara först. Först in genom dörren, först ut genom hissen, först på promenaden och absolut först i skogen.
En del är så långsamma, jag fattar inte vad de väntar på, jag menar ska vi framåt eller?

Jag har en lång lina i min sele, då och då drar någon i den och tror att det innebär att jag är under kontroll. Jag låter dem hållas. Har hört att hoppet är det sista som överger människan. Det gäller inte hundar, vi hoppas inte, vi tar för oss.

Nyckeln finns i närheten

Närheten till andra är nyckeln till livet. Den där känslan när nuet är komplett, ingen jakt, ingen längtan, man vill ingenstans, allt är i synk.

Vänd andra kinden till

När jag träffar kompisar, nya eller gamla, blir det ofta ett fasligt kindpussande. Den som är snabbast nafsar tag och sen går det inte att hejda.

Det är så spännande att vara nära munnen, käftarna, de där bländande vita, vassa, stenhårda bitverktygen. Har man dålig precision kan man hamna på örat och det är en dålig idé. Ett hundöra blöder som en människonos och allvarligt talat, det ska ju bara vara på lek.

Vad jag gör när ingen ser mig?

Tjaaa, inget särskilt.

Jag, sprintern

Jag springer fort. Alltså, nu menar jag inte att jag brukar hinna med bussen, jag menar fort.

Utmaningar antar jag direkt, utmanar ingen springer jag ändå. Stora bollar, små bollar, små hundar, stora hundar.




Om någon springer fortare än vad jag gör blir jag lite paff och skäller rakt ut, hur är det möjligt, FUSK!
Ibland får jag springfnatt och springer det fortaste jag kan i större och större varv tills jag glömt varför jag började springa.

Ska vi kramas?

Jag älskar att kramas och pussas. Jag är nog den största knähunden i mitt kvarter. Det händer att jag får sitta i knät när jag inte kan varva ner. Till exempel om man är på något nytt, spännande ställe. Då säger någon, -Varsågod, klappar på knät och vips är jag uppe. Pussarna kan hamna var som helst, i ett öra eller ett knäveck. Får jag chans att pussa på munnen slutar jag aldrig, frivilligt.

Hallon är också godis.

I sommar har jag hitta två kompisar på buske. Den ena är blåbär som växer lågt och på mjuka små buskar, blåbär kan jag plocka själv. Den andra är hallon, det är riktigt smaskens. Hallonen växer lite mer svårtillgängligt så jag låter mig gärna matas!

Favoriter försvinner fort

En del grejer är det ju bara kärlek vid första ögonkastet med. Man kanske gillar färgen, formen eller tuggmotståndet. För många innebär det att man är lite extra rädd om de sakerna så att de ska hålla längre. För mig är det precis tvärtom. Jag kastar mig över saker jag gillar och släpper inte taget i första taget, kanske inte förrän de är obrukbara.

Det här är min nuvarande favvis. På fotot som är några dagar gammalt, ser den rätt fräsch ut. Nu är allt det rosa på något sätt borta.

Lika som bär

Jag har träffat min syster som stor! Hon heter Tindra och är väldigt söt, vi är rätt lika. Vi fann varandra direkt. När hon sprang sprang jag, när jag vände vände hon. Vi busade i timmar. Har jag tur kanske vi ses igen någon gång.

Båtliv

Jag har åkt båt! Det gick över förväntan eftersom jag inte märkte att den rörde på sig. Man såg vatten var man än vände sig. Och fåglar. Jag gillar båda. Det blåste en del också, mina öron fladdrade i vinden och svalkades skönt.

Plask i strandkanten

Jag är förtjust i vatten. To put it mildly. Jag har en egen badstil. När jag kommer till en strand börjar jag att springa i en cirkel som först bara är på land. Sen blir cirkeln större och större tills den går i vattnet. Efter det börjar jag bada på riktigt. Det är roligt att smälla med tassarna i vattnet, då skvätter det och man undrar ju om vattnet är på väg att anfalla eller nåt. Lite läskigt är det att inte bottna, jag menar jag simmar ju inte iväg på några turer eller så. Sen är det kul att hämta sjögräs på botten.

Jag trivs bättre här, där jag kan lukta på mina blommor

Jag gillar blommor, de flesta är riktigt goda.
Maskrosor är en favorit och de där konstiga intill
som ser ut som bollar, som det yr om när man
kommer åt dem, de är roliga! Men det gäller att
inte äta för fort, då sätter man i halsen.

Nos mot nos

Jag lever i nuet. Jag hittar känslan.
Tar vara på känslan. Upplever känslan.

Släpper helst inte någon med blicken

Jag letar efter saker ute. Ibland efter saker som jag ännu inte vet om de finns och ibland efter saker som någon har gömt. Det händer också att någon går och gömmer sig. Då blir jag riktigt uppspelt. Jag börjar nästan trampa lite med framtassarna för att vara helt redo när jag hör ordet SÖK. Ni ser väl hur koncentrerad jag är?

Omedveten ondska

Ibland blir andra arga på en för att de tror att man gör saker man själv inte ens hade tänkt på kunde göras. Det kan till exempel hända när man rör sig i närheten av fåglar och fågelbon.

Söta drömmar

Som hund har man inga förväntningar, inga planer, ingen tro om hur det ska bli sen, imorgon, nästa vecka, på semestern. Det sparar en en hel massa besvikelser. Man sover gott på natten, grubblar inte på dagen och gör vad som faller en in.

Ljuvliga dofter

Med värmen öppnas rutorna på bilen och massor av dofter strömmar in. Äventyr lurar där ute så det gäller att vara på sin vakt!

Gosvänligt

Foto: Jan Schüllerqvist

Även små vänner är bra vänner

Jag har en kompis som heter Ellye. Hon är rätt liten, men tuff. När vi sågs sist busade vi i flera timmar. Hon är den enda hund som jag inte konstant försöker springa ifrån. Vi tumlar mest runt och biter varandra snällt i kinderna och öronen.



Den där gången, sist, var vi till slut tvungna att få riktigt goda tuggisar för att vi skulle pausa lite och inte överanstränga oss. Så fort tuggissarna var slut blev det bus igen.

Mot skogen!

Den här helgen har jag fått vara på
landet i tre dagar. Jag har varit på berget,
jag har spanat på katter,
jag har grävt i trädgården,
bitit sönder en boll som inte var min
och hjälpt islossningen på traven
med mina bara tassar. Det ni!

Åldern till trots

Jag är i trotsåldern. Saker jag egentligen kan har ramlat ut ur huvudet, ut genom dörren, nerför trappen, ut genom porten och ner för gatan. Ibland förstår jag inte ens sitt. Jag tittar förbryllat och entusiastiskt på den som ber och inväntar förståeliga kommandon. Den som ber tittar förbryllat och uppfodrande på mig och tar till handtecknet i hopp om bättre respons. En sak jag aldrig glömmer är kärleken till mat.

Det går fort

24 juli 2005, i mitten.

Äntligen ute

Första utefikat!

Det var sol, det var vår i luften,
alla var ute, alla var glada,
allt var möjligt.

Och, just det, det var fortfarande kallt
så jag var bara tvungen att sitta i knät.

Svårt att veta

Den här bilden är lite mörk så den behöver nog
dubbelklickas för att synas men ni kommer se
att den är tagen i en nanosekund då jag står
och funderar på om jag ska rusa fram
eller busa vidare eftersom jag inte riktig
vet vad fotografen håller på med.

Frukt är godis

Jag provar ofta ny mat. Härom dagen till exempel åt jag en palsternacka, den var mycket mumsig. Jag har också bland annat provat banan, äpple, tomat, rödbetor, druvor, ananas, melon och som på bilderna, sockerärtor. Allt har varit gott utom champinjoner, när jag provade det strimlade jag dem mellan tänderna och lämnade dem så att de torkade in i golvet. Jag har inte fått det igen.

Träning ger färdighet

I helgen fikatränade jag. Det betyder att mitt koppel sitter fast i ett bord vid vilket det sitter folk och äter. Jag vet att det är tänkt att jag ska ligga ner och ta det lugnt men jag kan inte eller, jag vill faktiskt inte. Dessutom var jag tvungen att smaka på ett litet träd som fanns där, det var bättre än inget men inte i klass med doften från bakelserna. Till slut blev jag trött och råkade somna en kort stund, men den var kort!

Söta tokstollar

Hundar är roliga djur. De går in för små och stora uppdrag med samma passion. De planerar aldrig och de behöver aldrig ge upp.
De kan få för sig vad som helst och göra vad som helst.

Hundar är bäst!

Rubriken är en länk till en sida som visar en ny hund varje dag. Alla hundarna är världens bästa hund, såklart!



På bilden här kan du se mig och mina syskon när vi äter sista gången hos uppfödaren.

Våren kan vänta

Hörde på radion, medan jag ensamhetstränade, att våren kanske kommer om en vecka. Verkar onödigt tycker jag. Det är ju så härligt med snö och vår kan det bli nån annan gång. Om jag springer tillräckligt fort kanske våren inte hinner ikapp mig.

Jag vill inte missa någonting.

Jag lär mig ofta nya saker. Nu har jag till exempel lärt mig att det går att se ut bättre om man lägger upp framtassarna på fönsterbrädan. Som bonus kan man sno saker som ligger i fönstret men tyvärr har allt som fanns där försvunnit, så när som på en tråkig radio.

Alla fyra i luften

Jag gillar att hoppa, jag är som en hoppstylta ibland. Jag vill testa hur högt jag kommer. Om jag har mycket kraft i benen kommer jag upp till ca 170 cm med nosen. När jag är ute gillar jag att hoppa efter snö eller tennisbollar eller min frisbee. När jag är inne hoppar jag efter lite vad som helst, tofsar till exempel. Det är inte alltid det är poppis men det bjuder jag på.

Fönstertittarsjukan

Jag har fått fönstertittarsjukan. Det innebär att jag ibland stannar upp och tittar drömskt ut genom fönstret. Det är inte mycket jag ser, ett hus, ett träd och luft men det är ack så spännande. Det händer att jag blir upplyft så att jag faktiskt ser något som rör sig, nere på gatan. Det är roligt, då går svansen som en propeller.

I helgen hände det!

Madrassen kom ner och jag fick sova på den en hel natt.

Med sällskap!

Det var som julafton och födelsedag på en och samma gång.

Psst: Alla bloggbilder går att dubbelklicka på för att få se dem större.

Ensam och sömnig

Nu när jag är äldre sover jag länge på förmiddagarna. Jag går ut vid sex halv sju och sedan kan jag ligga i köket och nanna ända till två. Under den tiden brukar jag få träna ensamhet. Jag är uppe i tre timmar. Ibland, om jag tycker att det är tråkigt att vara ensam gnager jag lite på listerna eller väggen vid kylen men oftast ligger jag på min lilla bädd. Förut skällde jag också och hämndkissade men det har jag tröttnat på. Enda gången jag inte kan vara ensam är när glasåtervinningen töms. Den skrämmer vettet ur mig. Då blir jag knähund direkt.

Så ung och liten

När jag först kom hem var jag så liten att jag kunde åka i en cykelkorg och om jag blev trött lyfte någon upp mig och bar mig. Därifrån kunde jag se allt och var totalt skyddad.


All vaken tid ägnade jag åt att springa runt och skälla, bita i allt och alla och hänga i kläder.


Många gånger var någon tvungen att hålla i mig för att jag skulle förstå att jag var trött.

Busiga ting är ofta runda

Jag har hittat en ny busig grej, tennisbollen.
Den har en lysande färg som lockar, den
ligger ogärna still och man vet inte riktigt

om den vill leka eller inte.

Attack är mitt bästa försvar.